Dagen som jag aldrig trodde skulle komma har kommit...

Det här är mitt sista inlägg. Snyft. Usch, vad svårt det var att skriva just den där meningen. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. Med tanke på att jag nästan har bloggat i två år så är de nog förståligt att jag har börjat att tröttna. Att lägga ner minst två timmar om dagen på bloggen känns inte mer lockande. Sadely. Det som är värst är att jag kommer sakna er, mina fina läsare nu mer vänner, så fruktansvärt mycket. I love you guys, I really do. Usch, det känns väldigt elakt på något sätt att bara lämna allt det här och er..

Kom ihåg att alltid stå upp för er själva och aldrig låta någon trycka ner er, för vet ni vad? Ni är så jäkla bra!

Själv ska jag börja gymnasiet nu och fortsätta att jobba ihjäl mig för att en vacker dag sitta på Harvard Business school. "The sky is the limit" citerat från en läsare. Följ era drömmar och om de någon gång skulle vara något så finns min bloggmail kvar missextrablogg@hotmail.com som jag kommer kolla så ofta som möjligt och svara på alla mail, vad det än gäller.

Om ni ser mig på stan får ni fortfarande komma fram och hälsa, 'cause you guys are my friends you know. Och jag kommer förmodligen börja uppdatera min lookbook mer så här http://lookbook.nu/user/129641-Caroline-J hittar ni mig alltid.

This is it, tack för de här två åren my dear little friends.

Ska alldeles strax gymma en stund med Prosha. Haha, det blir lite annorlunda att gymma på ett gym i stan för jag har ju mina grejer hemma om man säger så. Men det blir superkul. Efter det så drar jag till tennishallarna och svettas i en och en halvtimma med. Roligt, jag älskar att träna!

Mitt största ha-begär finns bara kvar i storlekarna 14 och 16. Varför? Ett väldigt stort Mesh Embroidered begär som man inte kan slå emot med att trycka på knappen "add to bag". From now on så hänger jag på back in stock sidan.. Den här är nödvändig.

Pappa kommenterar ett av mina finaste headband:

Pappa: Det du har i pannan där är ju jätte snyggt.. Ser precis ut som huggormar som slingrar sig runt.

Jag: *Sliter av mig det och kollar* Ahhh det gör det ju! Nu kommer jag ju bara tänka på ormar varje gång jag ser det... Jag kan ju aldrig mer ha på mig det mer!

Ibland hatar jag min inbitna ormfobi..

Hemma från bio och en härlig kväll! Alltså inception... Gah, vad bra den var! Alltså, Leonardo Dicaprio är ju klockren. Slutet var ju högst irriterande (dock väldigt bra) fast det satte ju igång min oerhört störda filosifering à la Carro (verkligen inte hälsosam) så jag "vet" om han fortsatte att leva i dröm eller om han kom tillbaks till verkligheten. Om ni har sett den, vad tror ni? Hur som tänker och tror, jag har fått riktigt dåligt samvete för att jag uppdaterar bloggen som en gris. FÖRLÅT! Jag ska verkligen bättra mig nu, sorry.

Ja, jag bär jeans ibland.. Ibland successfull och ibland mindre av den varan. Idag kändes det väldigt otänkt och slappt, sådana dagar existerar.

BRÅTTOM! Förlåt mina fina vänner för den här dåliga uppdateringen men jag har varit så trött i benen idag så jag har inte orkat. Hahaha. Skämt åsido men ibland hittar man inte skrivsnittet på något sätt. Nu ska jag i alla fall ner till filmstaden för att gå på Bio med min pojkvän. Inception blir det. Föresten, visst var de längesen jag gick på bio? Hängde ju jämt på filmstaden ett tag i början på sommaren.

Nothing hits me as long as I wear my black rounded glasses.

Alltså, Aqua var seriöst en av de bästa resturangerna jag käkat på i Jönköping. As bra. Efter middagen gick vi en liten promenad downtown och sedan hem igen för chill på den så kallade parteyballkongen. Just nu är jag typ hur trött som helst och funderar starkt på att däcka i sängen. Bestämt och spikat, det gör jag. Imorgon blir det fin söndagsträning men också söndagsbio med älskling.

Härligt.

Då var outfiten utbytt och håret lite upp fräschat. Haha. Nu går tåget (vilket tåg?) ner till väster och resturangen Aqua. Bra för jag dööööör av hunger! Har inte ätit sedan klockan 12, vilket är åtta timmar, vilket är en tredjedel av ett dygn. Gaaah, hungrig!

Egobarbiebimbo:D Det mest oroväckande är att jag skrattar, haha åt ordet alltså.

Edit: Men suck på spara som utkast knappen.. Skulle vara publicerat klockan kvar i åtta.

Amen hallååå!

Nyss hemkommen efter en dag på stan som avslutades hemma hos älskling. På stan köpte jag en väldigt efterlängtad barréklämma. So, guess what I'm doing right know? Svar: Spelar sönder min gitarr!:) Fast nu börjar magen kurra så jag ska göra mig iordning för resturang besök. Nice!

Nu drar jag på cykeln downtown för att träffa Lydia och Prosha. Med en närmare eftertanke var de ganska längesen jag träffade dom. Särskilt Lydia. Iiiihh, saknad! Vi ska umgås på det vanliga viset, över en kopp kaffe vill säga. Otroligt behövande, ett riktigt starkt kaffe. Haha. Idag blev klädvalet as picked by Mr. Thomas Pink. Om ni någon gång ska handla skjortor i London så rekomanderar jag gatan bakom The Ritz som jag tappade namnet på bara för det. I alla fall, min favoritaffär där är Pink.

Maschettknappar känns otroligt ballt. As picked by Mr. Thomas Pink.

Har stått och lockat håret ett tag nu såhär på morgonen. Ja, jag lockar permanentat hår;) Man gör saker som man ångrar och då blir man helt enkelt tvungen att rätta till dem, det vill säga permanenten. Första planerna idag är att träffa Lydia och Prosha över en kaffe. Jag behöver också en barréklämma så det måste jag verkligen köpa. Måste verkligen också åka över till min pojkvän med. Kvällens planern då? Jo, det var tänkt att jag skulle gå till vätterfesten men plötsligt så är jag den omognaste av mina vänner (fast det kanske jag jämt varit;) så ingen vill hänga med och min partypingla Elin är i Stockholm så det blir inget av. Istället sticker jag nog ut och käkar middag med mina föräldrar. Japp, that sounds great:)

Kvällen har spenderats på partyballkongen under stjärnfallen med två av de mest lojala personerna till mig i hela världen. Det här har varit en sådan kväll då den där klumpen i halsen sitter himla hårt och man vet att om man släpper fokuset kommer tårarna våldsamt att börja rulla ner för kinderna. Jag tappade inte fokus. Jag kände att jag faktiskt inte förtjänade att vara ledsen ikväll. Även fast det som sades via min kära telephone sårade mig, mycket. Dubbelt upp, twice. Friday the 13:th, hell yeah.

Mitt favoritställe i hela huset.

Tog en liten day off från bloggen idag. Anledning: För att jag hade mycket, väldigt mycket att tänka på och halva huset att städa, det vill säga 150kvm. Mesta dels har jag gått som en zombie i mina tankar och inte sätt en utväg till problemet. Fast för en timma sen kom pappa hem och hade lite pepptalk med mig och fick mig att fatta att det kan finnas plan b:s som kan leda mig till min plan A. Do you see what i mean? Nu ska jag koppla av med ett litet träningspass och sedan softa järnet här hemma. Jag orkar inte gå ut idag även fast man borde.

Osminkad typ med träningskläder:) Jag alltså haha. Okej, det var inte så roligt. Hehe.